JAO JAO!!!

Är nu sjukskriven, gick oturligt ner för en trappa och skadade knät, vred till så att korsbandet gick delvis av och det blev en skada på menisken. Men fattar ni, mår så väl i resten av kroppen. JAG HAR INTE ONT (förutom i knät) men den andra värken är borta,inga värktabletter eller gnäll. Nu fattar man ju hur stor inverkan jobbet har , med tanke på min värk. Vet inte riktigt vad jag ska gå vidare med. Jag har sökt in på skola så att jag ska av sluta min undersköterska examen. Men den stora frågan, Är det yrket för tungt? eller finns där något jag kan göra, som inte knäcker mig?
Har du verkligen råd att vara så egoistisk och gå i skolan? Gud jag vet inte !!! Man kan säga att man står mitt i livet, vi har ju lån som ska betalas, vi har precis börjat kunna unna oss saker, spara lite. Ska jag förstöra detta. För det gör jag om jag skippar jobbet och börjar läsa. Klart att jag kan söka jobb ändå men vem vill ha mig. Jag har ju ingen utbildning på annat än chark o slakt. Jag vill ha ett jobb att gå till, jobba 40 tim/veck, inte stå upp hela dagen, ha jobbar kompisar som man kan umgås med på fritiden. Skulle vara trevligt att ha en chef som ser lite till människan som jobbar för honom. Inte bara köra över folk. Man blir ledsen bara man tänker på allt. Ska för söka slappa och tänka lite, har ju tre veckor på mig. Det känns som någon högre makt förstod hur långt ner jag låg  i den psykiska trappan. Det känns att jag har börjat klättra nu, det är härligt PÖSS