Mina hjärtan

Livet har sina upp och ner gångar. N u skiner solen livet ska vara lite lättare, men har sådan jäkla värk i mina fötter. Det förpestar tillvaron mycket, man blir trött och bitter. Att försöka var glad och pigg är inte så lätt, de anhöriga tycker att man är skit jobbig och det gör en i sin tur ledsen. Att jobba är en pest men man måste ju tjäna pengar. Vem vill anställa en 47-åring med värk och utan utbildning. Ni hör här finns inte ett uns med själv känsla kvar alls. Vem kan med gott samvete söka ett nytt jobb och veta att man inte är fit for fight.. Att prata med en läkare gör ju inte saken bättre för de kan tyvärr inte göra något åt saken. Att man jobbat i 30år med ett relativt tungt yrke hjälper inte. Har ofta funderat på detta. När jag var ung och gått ur gymnasiet, då var man bra och duktig om man fick jobb och sket i att utbilda sig, man skulle försörja sig själv så fort som möjlig. Våra föräldrar hade ju jobbat upp en  fungrande fackförening, där man när man var utsliten kunde få vara sjukskriven utan att behöva förlora allt. Tyvärr är det inte så längre, jobba tills du dör!!! Nu måste man ha en utbildning för att kunna få ett jobb som inte är så tungt att det tar knäcken på en. Det är lite sent att komma på nu att man borde utbilda sig, jag har tyvärr inte råd, så jag får gå tills jag stupar. Människor man pratar med kan säga saker som, du måste söka ett nytt jobb du kan inte bli kvar på ditt jobb osv Men snälla ni INGEN vill ha mig. Så till alla ungdomar gå i skolan och utbilda er, det gör att ni kan tjäna någon krona extra och att ni slipper slita ut rygg, ben,nacke och armar. Ta inte ett indusrijobb det slutar aldrig väl. Det som är en ljus stjärna på min himmel är mina barn och min snälla gubbe. Tack för att ni står ut med bitter fittan älskar er much!!!!!!!